filbornasbibliotek

Räven

Kung Bore har dragit fram över staden, himlen har blivit täkt av hans molniga mantel. Nu ser ingen man ljuset från solen. Dagarna blir allt kortare men veckorna känns allt längre. Vinden var som en hund och lekte och drog glatt i människornas rockar medan snö lade sig tjock på hus och gata så som den kan göra ibland. Nu börjar människorna allt oftare stanna inne. Det syntes bara två gestalter denna första vinterdag.

En son av Adan och en dotter av Eva möttes och föll direkt i varandras armar så snart de nådde fram till varandra. Man kunde tydligt känna den kärlek som fanns i luften runtom de två unga människorna. De stod tätt intill varandra och värmde varandra med den glöd som tydligt fanns i deras ögon. Tiden tycktes avta och deras andetag blev långsamma och tycktes stanna, så uppfyllda i detta ögonblick var dessa två varelser. Världen försvann då de tittade på varandra och där stod de nu intet ont anande om att det skulle bli en sorgens dag, denna första vinterdag ty i skuggorna lurade en räv.

Rävens hjärta var som sten och is, i hans ögon brann hatets låga stark. Räven kunde ej förstå hur denna hona som han givit sig så fullständigt åt, hade behandlat denna gåva. Som en smutsig filt hade hon kastat bort den. Hon hade ljugit och lekt med hans känslor. Sedan inte ens märkt när hon lika lätt som en oförsiktig hand krossar glas, splittrat hans hjärta. Nu fanns det bara minnen kvar från den tid som nu kändes så avlägsen. Nu fanns bara hat och avsky kvar. Nu fanns bara räven.

Plötsligt skiljs paret åt, känslan de delat ligger kvar i luften när de ger varandra en sista trånande blick. Kvinnan traskar ner mot hamnen och en lång skugga följer i hennes hälar. Hon går längs gatorna som slingrar sig mot hamnen med en räv smygande bakom sig.

Panik, räven ser inte längre kvinnan. Bitterheten bubblar upp inom honom när han spanar efter henne utan resultat. Han som trodde detta skulle bli en enkel uppgift att följa henne tack vara den lysande färgen på hennes kappa. Plötsligt anar han en skymt av hennes rönnbergsfärgade rock i ögonvrån. Triumf! Skriker han inre när han sakta smyger upp bakom henne och gömmer sig straxt utom synhåll. Rävens tassar darrar när han trycker dem mot väggen bakom sig han hukar sig bakom några tunnor. Denna räv är slug och gömmer sig än en gång i skuggorna.

Blickande ner i det mörkblå djupet står kvinnan medan isflaken skvalpar omkring där nere. Hon sjuder av lycka, hennes liv är som en saga med en gyllene prins. Hennes doft når räven. När räven sakta reser sig och smygande närmar den rödrockades rygg börjar hans svans att växa och pälsen börjar bli grå som regniga moln samtidigt som den blir tovig. Gapet växer och tänderna blir bara större och större. Ett vilt uttryck blottas och nu kan man se det hat som tidigare bara fanns i ögonen som en aura runtomkring honom, den tycktes tränga in i alla vrår och fördunkla det lilla ljus som fanns i hamnen. Räven gör sig redo att ta till språng.

Nu står varken kvinnan eller räven och blickar ner i vattnet. Istället står där nu en varg som följer en mörk skugga som sakta blir mindre när den försvinner ner i djupet. Vargen som nu har fradga i munnen och ögon lika kalla som stål står där ett ögonblick, sedan löper vargen. Så kom det sig att en ensam man senare samma dag står och väntar på en kvinna men väntan tjänar intet till ty ingen kvinna skall komma. Inte heller syns det någon räv som smyger i skuggorna.

Nu har en varg blivit född och en kvinna i röd rock kommer aldrig mer att träffa sin kärlek igen. Så kom det sig att detta blev en sorgens dag. Många av oss är rävar ty livet är inte rättvist gentemot alla och saker av ondo händer även de bästa av oss. Men även när livets backe lutar uppåt får vi inte låta den varg som river inom oss alla komma till ytan. Vi kan aldrig låta våra handlingar ledas av en tragisk händelse vi fått erfara och att släppa ut vår inre var mot någon som gjort oss orätt. Det gör oss inte bättre än den personen. Kom ihåg att vargen bara lever av grymhet och ondska, inget liv är värt att leva med dessa känslor som drivkraft. Låt ej vreden ta överhand, låt ej andra skadas, släpp inte ut din varg.

Anton Swerre Filbornaskolan NVID2